ISBN 978-91-633-6099-2. Utkommer 2011
Koll på bön
Ty jag går till Fadern, och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Joh 14:12b-13
Om något är naturligt för människan så är det att be. Bön av är ett återkommande moment i religioner världen runt, bön är det pulserande hjärtat i den kristna tron. Längtan att be ligger sällan långt under ytan. Det märks inte minst när något oförutsett eller skrämmande vänder upp-och-ner på tillvaron.
Bönens karaktär och roll växlar från religion till religion och dess uttrycksformer från miljö till miljö. Som yttre ritual kan bönen vara meningsfull med äkta betydelse, men också vara oreflekterad och utan egentlig bärkraft. Som ständigt pågående umgänge med Gud kan bönen vara vilsam och behaglig, men ibland också upplevas spänd och kravfylld.
Så även om det är lätt att bli en bedjare är det inte alltid helt lätt att be. Därför undervisar Jesus om bön. Han utgår från tanken att all sann bön sker inifrån en relation med Gud, som en följd av gemenskap med Fadern. Det är till exempel inte fruktan som motiverar bedjandet, utan frid. Inte försök att nå en oåtkomlig gudom, utan en längtan efter liv i harmonisk förening med kärlekens Gud.
Det unika för kristen bön är att den sker i Jesu namn. Jesus bedyrar att det vi ber Fadern om i hans namn, det ska Fadern ge oss (Joh 16:23). Men att be i Jesu namn är inte en magisk formel som gör att vi kan trolla med tillvaron. Nej, innebörden är att vi ska be i överensstämmelse med det som namnet står för, i enlighet med Jesu person och vilja. Böner ”utanför” Jesus kan aldrig hänföras till löftet om bönesvar. Det fruktbärande bedjandet utgår från Jesus och är ett uttryck för det han är och representerar.
Sann kristen bön växer fram ur tron, som har sin grund i Gud själv. Den formulerar sig med Jesus som utgångspunkt och med förhärligandet av Fadern som bedjandets egentliga mål. Detta ligger rätt långt från det vi ofta frestas att ägna oss åt, böner som helt enkelt bara tillfredsställer oss själva. Och vi behöver lära oss att hålla isär vad vi själva ska ta ansvar för och vad vi kan vända oss till Gud med för att få hjälp.
Så när vi vill växa och mogna i vårt böneliv är inte nyckeln att bli bättre på att formulera våra egna behov. Nyckeln är att vi lär känna Gud bättre. Ju klarare vi förstår Guds karaktär och vilja, desto mognare och sannare blir vårt bedjande. Jesus visade själv på den vägen genom sitt eget böneliv (Luk 11:1-4).
Det var väckelse i Småland på 1920-talet. Folk strömmade till väckelsemötena i kapellet i Skirö utanför Vetlanda. Kolaren ”Smitta-Johan” ville också gå dit, men den här kvällen var det hans tur att vakta kolmilan. Och han visste ju att den absolut inte fick lämnas utan tillsyn, för elden var aldrig långt borta. Men Johan drevs av sin stora längtan att gå till kapellet och bad en trosviss bön: ”Gud, du som kan allt, nu överlåter jag åt dig att ta hand om kolmilan när jag går till kapellet”. Sen gick Johan på väckelsemöte.
När han kom tillbaka hade milan brunnit ner till grunden. Allt Johan kunde göra var att rätt och slätt konstatera: ”Ja si allt vad du kan käre Jesus, men si kola de’ kan du inte.”
Det hjälper ha koll på vad som är biblisk bön. Men är inte alltid så lätt.
Växa med Bibeln
Den bästa grunden för att växa i det kristna livet är Guds Ord. Gör ett studium av vad Bibeln säger om bön. Sök efter texter som behandlar olika aspekter av bön och sammanställ dina iakttagelser. Praktisera sedan i ditt eget liv det du kommer fram till.
Idébank: 9. Ämnesstudium (sid xx), 11. Parallelltexter (sid xx).
